Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som är stor vid din ålder och endast kan finnas
till genom kärleken, hvars makt är så omätlig/
”Ack, hvad pappa är god: pappa förstår
mig — pappa vredgas icke på mig?“
“Jag, mitt barn, förstår dig bättre än
någon, ty i intet menskligt hjerta har den känsla,
som lefver inom dig, brusat starkare än hos
mig ... hur skulle då jag kunna vredgas? Nej,
min dotter, missförstå ej din far — det är helt
andra intryck än vredens som bäfva genom
hans själ: jag lider med dig, för dig .. det går
en ve-jemmer genom mitt hjerta för din skull!“
Rosa kastade sig till sin fars bröst. ”0,
hvad detta är ljuft, hvad det är godt! Jag
trodde att jag skulle dö af sorg, då jag kom
hit ned, och jag finner ju en himmelsk frid:
jag får gråta ut vid ett hjerta, som ej
fördöm-mer mig!”
“Gråt, barn, gråt, sådan tröst är sällan
mig föunnad — men så har jag icke heller en
skuldfri själ som du!“
“Men, pappa, hvarföre behöfver jag gråta,
då pappa är så outsägligt god emot mig?“
“Derföre, mitt barn, att denna bönfallande
blick, som du riktar på mig, icke kan erhålla
någon tröst. Din far älskar dig, gillar dig,
beundrar dig, men han kan ej, emedan han
ej förmår det, fritaga dig från det val du här
skall göra.“
“Pappa ger tvånget ett mildt uttryck —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
