Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men kärleken till mamma?” stammade
Rosa med svag röst.
”Ja, den höll på att bringa mig om
förståndet, men det drog lång tid ut, innan den
gjorde mig till den förbättrade menniska jag
sedan genom henne blef.”
”Mamma visste då ..
Rosa vågade ej se upp.
”Åkta dig, barn, att misstänka din mor,
den renaste och ädlaste bland qvinnor! Det
var först flera år efteråt som hon upptäckte
hvad hennes make varit och ännu var. Hon
ville fly mig och taga er alla med sig, men
jag skulle hafva uppsökt henne vid verldens
ända, jag skulle hellre hafva dödat henne med
egen hand, än vetat henne lefva skild från mig.”
”Det var käxlek, pappa!”
”Det var vansinnig passion! Om min
kärlek varit ren, så hade jag låtit henne gömma
sig långt borta med sina barn och aldrig
visat mig för henne, men jag fick först senare
lära mig livad det vill säga att kufva sinnena.
Och nu, barn, står jag vid det värsta! Gif
mig en blick ur dina milda ögon — jag har
annars icke mod att fortfara!”
”0, min far!”
Rosa lade sitt hufvud med rysning, men
hon lade det dock till hans bröst, ty visste
hon icke nu hvarifrån hans mångåriga
själslidande kommit!
”En natt för många år sedan anföll jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
