Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fransk skonert, lastad med smugelgods.
Vi hade en förfärlig strid. Besättningen blef
nedgjord, och först sedan fartyget kommit i
min hand, erfor jag att der voro passagerare
i kajutan: en gammal sjuk man och — en stum
gosse.”
”Min gud!” utbrast Rosa med
sammanknäppta händer. ”De räddades ju dock?”
”Ja, men dessa två voro icke ensamma:
den sjuke mannen hade ännu en son, som
der-uppe på däck anropade mig om sin faders och
broders lif.”
”Pappa, pappa!” Rosa gömde sitt ansigte.
”Ja, skyl dig, arma barn, ty du är dotter
af... en sjöröfvare och mördare!”
Ett svagt rop undslapp Rosas läppar, men
intet ord — hon kände sitt hjerta nästan
stel-nadt.
”Wills bror kunde ej få lefva: han hade
sett allt och skulle hafva förrådt mitt lif. Hör
nu väl på... Gossen flydde för min dolk upp i
tacklaget, han dolde sig, han sprang i vantena,
stormen tjöt och pep omkring oss, de
sammankedjade fartygen foro brakande fram genom
vågorna. Natten var svart, men lyktskenet
visade mig ett litet ben, som stack fram
der-uppe ... hör du på? Den lilla mössan föll ned,
ett pistolskott small af, fartyget vaggade till
... och gossens gestalt sjönk ned, ned i
djupet.......“
Nu sjönk äfven Rosa ned — hennes kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
