Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soner: doktorn, som satt på en stol nere vid
sängfötterna, Holgersen, som stod lutad mot
kakelugnen, och Rosa, som låg på knä vid
den sjukes hufvudgärd, blickande med fast
resignation på dessa anletsdrag, hvilka snart skulle
förlora sin dödslika stelhet.
Wills tunga ögonlock höjdes långsamt: han
f&stade blicken på Rosa, som betraktade
honom med ett mildt och ljuft leende: det var
det förklarade leendet på en engels läppar —
och likväl kände hon just i detta nu sitt hjerta
liksom vidrördt af dödens isande hand.
Någrå ögonblick förgingo.
Då lyftade ynglingen den maktlöfea handen
mot hennes ansigter han tycktes genom
känseln vilja förvissa sig att denna syn ej var
någon dröm.
Rosa tog hans hand och förde den öfver
sin panna^ Mna kinder. Sedan behöll hon
handen i sim och nickade med ett uttryck som
sade: “Tro allt!44
Men Will kunde icke tro allt.
Det sakta flämtande bröstet, den till
ögonen återvändande själen, det åt kinderna
strömmande blodet utgjorde lika många frågor.
Doktorn vinkade åt Holgersen: det var han som
skulle gifva ynglingen den visshet han åtrådde.
Med ett uttryck, hvars strållande glädje
förekom doktorn alldeles obegriplig— ty for
hans ögon var det snarare en stor sorg- än
glädjefest som här^ utan ord firades — nalkades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
