Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holgers en sängen, och sedan han visat på den
ring, han sjelf bar på fingret, höll han upp
Rosas hand, derefter Wills och tecknade att
äfven de, innan solen nästa gång gick upp,
skulle bära sådana ringar.
Genom den sjukes lemmar flög en
våldsam sprittning. Sedan fästade han ögönen på
Rosa med ett uttryck af häpnadsfull ångest.
Hon hade ett ännu skönare leende för detta
vädjande till henne, och i det hon lutade sig
ned, såg hon på honom med en blick lika
löftesrik som sjelfva ringen.
Wills ögon, beslöjade af ett fuktigt töcken,
dröjde ett kort ögonblick på Rosa. Derefter
vändes de med ett sökande tecken åt golfvet.
Holgersen lockade på Rolf.
Rolf, som krupit under sängen, kom nu
fram och lade med varsamhet, liksom han
alltför väl begripit hvilken försigtighet här
erfordrades, framtassarne på sängkanten, och
började sakta stryka hufvudet fram och åter
öfver sin herres hand.
Nu log Will och somnade snart.....
Läkaren lemnade den sjuke, sedan han på
Holgersens fråga gifvit det bästa hopp, men
tillika sagt att minst ett par månader skulle
åtgå, innan Will komme att likna sig till riktig
människa igen.
Holgersen suckade och trädde åter in, der
Rosa nu var ensam.
“Min ömma och älskade dotter,u sade han
21
Jungfrutornet, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
