Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag måste gå in till Will!“ sade Tekla,
utan att låtsa höra.
“Och jag,“ yttrade Amelie, som af Rosas
mod kände sitt växa, “får väl tänka på den
stolta fru Ringeborg med ett besök...“
“. . . medan jag,“ inföll Rosa, “blir en
stund ensam i blå kammarn.“
“På det sättet är jag åter allena och till
öfverlopps!“ småknotade Hildur.
“Huru, mitt barn,“ svarade modem, “det
är just på dig jag litar för att få våra saker
uppackade och ordnade ... Men vill du ej först
följa med till din blifvande svärmor?“
“Ack, nej, det är så genomtråkigt derborta,
och tant Ringeborg sjelf med sin välsignade
högmögenhet allra tråkigast!“
“Hildur, kan du yttra dig så om den ädla
gumman!“
“Ädla, ack, hon är så slug, så slug och
så full med pretentioner.... Men, detta var
verkligen icke passande af mig att säga!“
“Vi äro ensamma,“ sade Amelie . . . Tekla
och Rosa hade arm i arm lemnat rummet...
“Hvilken ond ande har här insmugit sig under
min frånvaro?“
“Jag törs ej säga det, mamma!“
“Kankända finner du det omöjligt att så
möta Carls önskningar som din pligt bjuder
dig?"
“Det vore icke mycket, mamma!*1
“Icke mycket?Ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
