Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, ty då kunde jag hoppas på bättre.“
“Kan du ej det nu? Du skrämmer mig!“
“Låt oss sluta, mamma!“
“Omöjligt.. . Tror du då att Carl ännu icke
vunnit seger öfver sina känslor?“
“Jag har aldrig trott att han skulle vinna
någon sådan.“
“Skulle Tekla ega mindre styrka än förr?“
“Ser mamma ej att våra gamla murar
stå qvar? De ega visst mindre styrka!“
“Är det då du sjelf, min Hildur, som
blif-vit öfverraskad af några olyckliga symtomer?“
“Det vore icke det värsta!“
Med en djup blick såg modern i den
bäf-vande dotterns öga. “Viktor kan icke ha
kallnat för Tekla — han tillbad henne!“
“Det gjorde han.“
“Och tillber henne ännu?“
Hildur teg.
“Store gud,“ utbrast Amelie med ett
för-tvifladt uttryck i sin röst, “skall då oredan i
vårt hus aldrig upphöra! Du säger då att
Viktor ...
“Jag säger ingenting, mamma!“
“Nå, lika mycket: du gissar att han
kallnat för Tekla — värre måtte det väl icke vara?“
Hildur såg åt sidan. Men hennes kinder
blossade betänkligt.
“Är väl en så omätlig, ovärdig och otro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
