Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågade, icke tordes hon förråda sin fars
rysliga hemlighet åt hans heder — och att trotsa
den makt Albin under inflytelsen af sin häftiga
lidelse skulle göra gällande öfver hennes hjerta,
huru ens tänka det? Nej, det var blott skild
ifrån honom som hon kunde fullborda
kampen, och likväl: en gång måste hon se honom,
innan det rysliga skulle gå i fullbordan. Ja,
hon måste ha tagit farväl af sitt hjertas af gud,
ty förrän hon fått hans förlåtelse, den hon på
knä ville tigga, skulle ingenting.....
En knackning på dörren och ett: “Får jag
komma in, mitt barn ?“ delade hennes tankar.
Hon öppnade för fadern, öch emedan han
nu blifvit lika förtrogen med hennes qval som
hon med hans samvets-marter, hans bittra
lidanden, hvilka, till trots för hennes hemliga bäfvan
för denne far, ändå drogo henne med djup
makt till honom, framräckte hon brefvet — hon
var viss att han icke skulle bedraga henne
med något falskt råd.
På Holgersens ansigte skiftade starka
rörelser under det han läste.
Då han slutat, sade han med uttrycket af
en illa dold fasa: “Jo, det skulle vara något
att nu få honom hit... kan du vilja det?“
“Men,“ svarade Rosa sakta och ryste för
sina egna ord, “han skall förakta mig för mitt
handlingssätt, ty det synes lågt, ja
vidunderligt, och jag, o pappa, pappa, jag kan ej lefva
ped hans förakt!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
