Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess långsträckta väg. Bosa såg i Albins
fattning och förtröstan ett slags bålverk, mot
hvilket hon kunde stödja sig, tills det föll och
krossade de sista spillrorna af deras korta
lycka...............................
I Wills tillstånd var ännu ingen så stor
förändring märkbar, men att han skulle komma
att lefva, såg man väl.
Ännu tycktes han dock hvarken önska
eller tänka på någon högre lycka än den att
hålla Rosas hand till sina ögon, under det han
med blickar, som kunde locka tårar i andras,
betraktade den ring hon bar. Då Rosa ej var
hos honom, då han ej solade sig i hennes
småleende, kunde han hela timmarne ligga och
stirra på sin egen ring, hvilken han allt
emellanåt förde till sina bleka läppar eller höll för
Rolfs ögon, att äfven han måtte se och begripa.
Det var märkligt att Rosa, hvars själ låg
bunden i den stumma förtviflans boja och hvars
läppar utom Wills rum aldrig drogos till ett
leende, inne hos sin stumme brudgum kunde befalla
öfver hvarje rörelse. Hon nickade så mildt
och lugnt åt honom, just då hennes hjerta ville
brista under den tunga bördan. Hennes ögon
fingo ett uttryck af frid, medan tåren med möda
kunde hållas tillbaka, och för honom hade hon
leenden så ljufva, att det var ett under huru
de kunde finnas till blott på läppame.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
