Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugonde kapitlet.
Låt oss ?& förs i g tigt!
Löjtnant Viktor var nu återkommen.
Men ingen liknelse till huslig trefnad
uppstod deraf för någon, minst för hans fästmö,
som likväl emottog honom med en viss
hjert-lighet.
Han visade sig numera hvarken som den
på en gång förgudande och blyge älskaren,
hvilken vi sågo under förlofnings-aftonen på
Älf-hagen, eller som den mjeltsjuke, isfrusne, den vi
sist lemnade. Han hade af kastat båda dessa
skepnader, för att ikläda sig ett slags
obesvärad äkta mans, för hvilken smekmånaden
redan så totalt gått till ända, att han knappt
synes påminna sig att den funnits till. Han
pratade högt och mycket, skrattade sjelf deråt
och sade stundom till sin fästmö: “Hvad din
matronelika värdighet förtjusar mig — tan jag
väl annat än tro att vi blifvit vigda for tio år
sedan... och detta behagliga lugn ofvanpå
yran är mera värdt än tusen kärleks-ms!“
På dylika förtroenden plägade Tekla svara
stundom med en kall blick, stundom med några
värdiga ord af allvar, hvilket dock icke gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
