Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Och du?“
“Jag kuude, om jag velat, för länge sedan
ha sett honom vid mina fötter hylla sina gamla
band, men jag är ieke nog ovärdig att glömma
hvad Carl anförtrott mig. Jag älskar Viktor,
det har jag ju ständigt gjordt, och jag sörjer
lifvet ur mig för det att jag af vild elakhet
och hämd mot Tekla antog Carls anbud; men,
mamma, äfven jag känner nu behofvet att handla
rätt. Jag kan icke mera bli den tanklösa,
lättsinniga varelse jag förut var: jag har fått en lexa,
hvars följder för alltid äro inskärpta i minnet.“
“Gud vare prisad för dessa ord, mitt barn!
De vittna godt för dig“ ....................
Under ett slags trög dvala förflöto augusti
och september___________
Oktober nalkades.
Nu ändtligen kunde Will både gå och
röra sig. Han förmådde tänka, begripa, fatta
allt, både ljuft och smärtsamt, och det skulle
ej längre kunna sägas att grosshandlaren Mörk,
för att förvissa sig om arfvet, lät af kunna
lysning för sin dotter och en stackars fåne, som
ej visste hvad man gjorde med honom.
Det är väl sant att Will sjelf begärde
hvarken lysning eller vigsel: han var alltför
salig af sin närvarande sällhet att våga dertill
drömma sig någon der framom, men nu hade
Holgersen väntat jemnt upp så länge som det
var möjligt för att icke öfverraskas af ett
besök, hvilket kunde briaga oreda i dm förträff-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
