Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga reda, som nu fanns i förhållandena,
nota-bene i dem, som rörde Rosa och Will, oeh
med de andra — det må vi bekänna —
befattade sig Holgersen icke särdeles, huru ofta
Amelie än suckade öfver dessa och sade: “Få
se, då Carl kommer!“
Men Carl dröjde. “Och dessutom,“ yttrade
Holgersen en gång, “skulle det vara allra bäst
att det första bröllopet vore öfverstökadt, innan
vi behöfva tänka på de andra.“
“Bröllopet,“ svarade Amelie — “hur kan
du nämna det så?“
“Nå, begrafningen då!“ svarade mannen i
en ton af vresighet, hvilken sällan ljudit för
Amelies öron, men saken var att Holgersen
nu börjat blifva angripen af en djup oro, en
fruktan att något störande kunde inträffa....
“Hvem hade kunnat tro att vår lilla
sångfågel skulle gifta sig förr än både du och jag!“
yttrade Hildur till Tekla. “Det borde ha lysts
för oss alla tre på samma gång.“
“Det hade jag icke haft hjerta att bifalla!“
svarade Tekla. “Vi, du och jag, gå icke i
brudstolen med alltför stora förhoppningar,
men det är dock vårt fria val som för oss dit.
Rosa går dit som en martyr.“
Och martyr benämdes Rosa af alla
men-niskor, då hon vid sin bleke brudgums arm,
mera stödjande honom än sjelf stödd, vandrade
omkring för att hemta luft
Jungfrutornet. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
