Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farhåga, någon fruktan: vi ha i dag den 24:de,
och ännu ...“
“Ack, herre gud, inte vill jag tänka något
rysligt — nej, det vill jag aldrig!“ sade Betty
bleknande.
“Men om ... om ...“
“Nej, säg ingenting mer: mamsell Rosa
skrämmer lifvet ur mig!“
“Icke skall du yara så svag, Betty — jag
säger än en gång: om de vore borta, borta
för evigt, kunde du då lefva?“
“Lefva — jesses, nog finge jag väl det,
så brännande jorden än blefve. Skulle
mamsell inte lefva hon?“
Vid dessa ord, uttalade med rädd ton af
Betty, rasslade det till uppe i en af de ödsliga
trapporna: det var som om en del af
murbruket ramlat undan för någons fot.
“Jesses vare oss nådig: här spökar visst!
... Skulle mamsell inte lefva, sa’ jag?“
“Ack, du förstår icke mycket, du!“ Rosas
ton talade mer än orden...........
Vid hemkomsten möttes Rosa af ett
broderligt famntag: Carl Salzwedel var kommen.
I hela hans väsende röjde sig spåren af
en manlig vilja. Men äfven i hans blick låg
sorgen gömd.
“Det förfärliga nalkas,!“ suckade Amelie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
