Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hjertat ibland velat brista i mitt bröst.
Ack, herre gud, hvad han skall sörja!“
“Tror du att han skall sörja mig djupt?“
Det gick en matt sky öfver den unga flickans
liljehvita kind, hennes läppar ville försöka ett
leende, men, ack, de hade glömt bort att le,
dessa läppar, som fordom så friska och rosiga
logo åt hela lifvet.
Betty satte förklädet för ögonen och gret
sakta.
“Har du din fästmans bref på dig, Betty ?“
“Ja,“ svarade Betty liksom litet förlägen
och tog fram det halfsöndriga brefvet,
bekommet för sju veckor sedan och deri det bland
annat hette:
“Kapten raskar på så tappert, att jag för
visso tror att jag i första dagarne af oktober
får hålla dig, min hjertans kär, i famnen. Ack,
så ljufliga tankar jag har, när jag tänker på
den stunden — och du kan tro jag har den i
sinnet mer än en gång på dagen! Men när
jag ser på kapten, då går det som kallt jem
genom hjertat på mig. Jag ville hellre att du
låge i likkistan, Betty lilla, än att du sveke
mig — och Gud bevare kaptens förstånd, om
sorgen lutar åt den leden!“
“Mamsell Bosa lilla, läs inte på’et,“ sade
Betty med bedjande röst, “det bara rör opp!“
“Åh nej du, det gör ej så ondt: när man
lider mycket, är det vissa slags smärtor som
kännas ljufva. Men, Betty, har icke du någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
