Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minnas på mången höst, syntes vilja skaka upp
och förena himlahvalfvet och hafvet.
Stormen dånade genom gatorna och sjöng
sina höga klagosånger i en förfarlig korus med
kajorna, der de skriande flyktade in i det gamla
slottet, som tycktes darra i sina innersta
grundvalar. Men värst hördes dock orkanens gny i
hamnen, der fartyg och båtar slamrade. Många
af de senare sleto sig lösa och seglade på
egen hand utan både styrman och kompass
utåt rymden för att aldrig mer återkomma.
Sjöfolket var i denna hemska rörelse, som
alltid vid dylika uppträden förspöijes i
ham-narne.
Bland alla de kaptener, hvilkas fartyg nu
för goda ankare redo ut stormen på
Kal-mare redd, fanns ej mer än en enda som icke
tackade Gud för den hamn, de hunnit, men
denne ende ärnade också icke begagna
hamnens skygd: så snart det något klarnat upp på
morgonen, ville han ge sig ut.
I kajutan på Sjöfröken satt kapten
Stan-gerling med hufvudet lutadt mot samma kuddar,
intill hvilka Rosas blomstrande kind så ofta
smugit sig.
Öfver hans sköna, manliga ansigte låg
ingen belysning af strålande glädje. Man tyckte
sig ej se en hoppfull älskare, som brinnande
af otålighet trotsar elementerna och döden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
