Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, från Molde. Yi ha haft många
affärer tillsammans, och det är äfven derföre jag
kommer att erinra honom om våra fordna vän-
skaps-förbindelser____ Men, min gud, herr
kapten, jag hoppas jag ieke sagt något
obehagligt ... det är eljest en egenhet hos mig
att gerna göra alla menniskor glada.“
“Ursäkta“ — Albin förde handen öfver
pannan — “ursäkta!“ upprepade han än en
gång helt mekaniskt, hvarefter han, nästan
qväfd af sinesrörelse, bestörtning och fasa,
nedföll på soffan.
“En obegriplig, kuriös händelse, den här!“
mumlade Donnert, ganska otillfredsställd med
de närvarande utsigterna. Han hoppades
komma fritt öfver till Wisby— på annat sätt kunde
han ej komma dit — och dit måste han för
att meddela sin gamle patron huru förtvifladt
illa Konradin Donnerts affärer nu stodo. Han
behöfde penningar, och måste ha penningar,
eller ock skulle väl den hedervärde
grosshandlaren få förnimma, att en man med Donnerts
snille icke rest från Norge för ro skull: på
de gamla handräckningarne kunde man nog
göra nya affärer.
“Nej, det måtte vara en djefvulsk dröm!“
Dessa ord voro de som Albins läppar utstötte,
då han åter stirrade upp, I tankarne tilläde
han: “Det var visst icke Holgersen han hette,
mannen, som om natten tog lasten från
Snare-sven ... åh nej, nog hette egaren så, det vill
Jungfrutornet. 2. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
