Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag minnas, men–– Ah, det är omöjligt!“
Hans hufvud förvirrades fullkomligt.
“Om jag finge tillstyrka en dugtig sup med
tilltugg,“ rådde Donnert oeh smackade redan
i andanom med läppame — “jag törs svära
på att herr kapten ieke frukosterat ännu? Sjön
söker äfven i hamn.“
“Kapten Donnert,“ sade Albin ändtligen
och försökte inlägga en skymt af fattning i sitt
väsende, “skulle herr kapten vilja upplysa mig
om en sak, som icke efter så många år bör
vara svår att erkänna?“
“Min bäste herr kapten, det är en
egenhet hos mig att i visså fall ha klent minne:
jag vågar icke tro att det skall stå mig bi,
ifall frågan angår saker, som möjligen kunna
ha samband med min heder... märk: jag sade
min heder... Donnertarne ha aldrig fört detta
ord lösligt på läpparne!“
Albin kufvade sin otålighet. “Jag
försäkrar att jag icke ärnar missbruka herr kaptens
heder, och här, mellan oss, kan icke ens blifva
tal derom; men jag fäster vigt vid en
fullkomlig uppriktighet — och kan jag på något sätt
vara till återtjenst____“
“Låt höra då!“ Kapten Konradin Donnert
tog på sig en mycket vigtig och värdig min:
han tycktes öfverlägga huru stor vinst ungefär
han kunde göra sig på sin fordne lärjunge. *Låt
höra, unge man!“
“Jag önskar blott veta om“ ... men här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
