Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjuguandra kapitlet.
Ett hemlighetsfullt budskap.
Hyitare än hvita rosor, hvitare än nyfallen
snö, stod Rosa på Wisborgs ruin, stödd mot
signalstången oeh med blicken oroligt riktad
på de blå böljorna.
Det ena fartyget efter det andra ilade i
hamn, men der syntes intet, hvars akterspegel
pryddes af en flock tritoner, knäböjande för
en herrlig sjönymf.
Man skref likväl i dag den 1 november.
Vinden ilade skarp kring den unga
flickans kinder, upplyfte hennes lockar och förde
dem fram och åter i böljande lek. De yra
vindarne ville härma Ägirs döttrar, som
dansade derute, ej vid solens glänsande belysning
(framför solen hängde en stor, svartgrå sky,
en fladdrande sorgfana, som dolde dess anlete),
utan vid skenet från sina egna hvitkransade
hufvuden.
“Han kom icke!“ framsuckade Rosa med
ljudlös röst––,;Hvarföre kom han ej? Vet
han allt och lemnar mig detta svar...“
Hennes hufvud sjönk ned mot bröstet.
En arm lade sig kring Rosas lif: det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
