Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har för henne! Låt oss nu sköta oss sjelfva —
när vi väl bli gifta, komma vi nog till rätta“____
Tekla hade sagt åt Viktor:
“Pröfvotiden är förfluten — har du nu någon
önskan, som motstrider den du yttrade för ett
år sedan, så säg den?“ Och Viktor hade svarat
med full öppenhet: “Jag tror icke att jag är
dig värdig, Tekla, eller rättare, jag vet att jag
icke är det, men vill du taga hand om mig
för lifvet, så kanske jag slutligen får mera
stadga och kraft.“
Tekla hade nöjt sig med detta svar, men
hon skulle icke hafva gjort det, ifall hon ej
sett att Carl icke tänkte på något mindre än
brytning. Det stod och vägde — bröllopen
skulle firas före jul, men man väntade.
Det blef den 1, den 2, den 3 november.
Rosas krafter voro uttömda.. hon kunde
hvarken lefva eller dö. Der hon låg på sin
jungfruliga bädd, liknade hon en afliden: blott
de svaga andedragen, de stundom påkommande
sprittningarne tillkännagåfvo att det var en
skenbar död.
“Jag ville önska att vi finge en kris —
jag vore tillfreds med hvad som helst 1“ sade
läkaren.
Och der blef en kris.
Den 3 november kom Holgersen in till sin
hustru blekblå i ansigtet, men med blickar, i
hvilka en hemsk sorg och en halfs vansinnig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
