Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädje skiftesvis blixtrade. Hela hans väsende
förrådde denna på en gång underkufvade och.
stormande brådska, som åtföljer ovanliga,
oväntade förhållanden. Han hade så när skrämt
lifvet ur Amelie.
“Samla dig, här äro stora nyheter!“
“O, vänta, vänta — gif mig tid .. mitt hjerta
upphör att slå... nej, jag vill ingenting höra!u
Nu kom Tekla. Hennes eljest så väl och
skönt lagda lockar voro ovårdigt kastade åt
sidan. Man såg på oordningen i både hennes
klädsel och anletsdrag, att hennes själ måtte
hafva emottagit en märkvärdig skakning —
hennes läppar kunde knappt framstamma dessa ord :
“Är det sant, min far, är det sant?“ Och
hon dignade ned på stolen.
Nästa ögonblick var det Hildur som under
högljudda utrop kom inrusande. Hon ville
förmodligen göra samma fråga som Tekla, men
kunde för rörelse ej frambringa ett ord.
“Får jag nu tala?“ frågade Holgersen med
en onaturlig ton.
“Ja,“ pustade Amelie — “jag kan väl icke
undgå detta öde, som skall drabba oss alla!“
“Du vet likväl, Amelie, att stormame, så
utom som inom oss rensa luften, och jag tänker
vi kunna hoppas att, när den förskräckliga, som
nu är fråga om, gått fram, här åter blir lugn.“
“Tala!“
“Ett par karlar från Carlsöarne ha
kommit hit med ett hemskt fynd, som der blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
