Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro de ende qvarlefvande. Stormen tilltager
hvarje ögonblick. Ingen räddn“____
“Här,“ sade Holgersen med stapplande
röst, “är skriften af bruten: det öfriga är af
en annan hand.“
“En störtsjö spolade kapten öfver bord.
Snart lider det. Min hustru, min hustru — ej
en rad kan jag skrifva... jag hinner knappt
teckna detta och korka buteljen.
Nils Malmros,
förste styrman.“
En dödstystnad rådde i rummet: man
vågade ej ens se på hvarandra — man tordes ej
blicka in i hvarandras tankar.
Slutligen bröt Holgersen förtrollningen, i
det han frammumlade dessa ord: “Hvemskall
bereda henne?“
“Hon är redan beredd!“ svarade en
för-undransvärdt klar röst, och då man såg upp,
stod Rosa på tröskeln — ingen hade bemärkt
henne.
En ljuf, en himmelsk glädje lyste ur
hennes ögon, snarare liknande tvänne lysande solar
än jordiska ögon .. en purpur, skär som
afton-rodnaden, färgade hennes hvita kind., hennes
sammanknäppta händer voro sträckta mot
himlen — aldrig hade Rosas sköna anlete egt detta
uttryck af helig förklaring. Hvilka ord till
tröst ville man säga henne, som snarare tycktes
vilja trösta alla!
Modern steg sakta upp, och ehuru hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
