Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappt kmule uppehålla de darrande lemmarne,
släpade hon sig dock fram till dottern, som
syntes henne färdig att fly från jorden till
himlen. "O, mitt barn, mitt barn, gif oss din
förlåtelse!“
"Förlåtelse ... ack, ja, mitt hjerta är så fullt
af kärlek, af ljuf glädje. Han kom ändå, b an
ville komma — han fördömde mig ej: han gaf
sitt lif för sin kärlek!"
“Det kan vara falskt alltsammans!" utbrast
Tekla med återvunnen kraft och illa tillfreds
med det djupa, underbara lugn, som låg utbredt
öfver Rosas både inre och yttre varelse.
“Hvarföre vill du att det skall vara falskt?"
svarade Rosa mildt och grep efter papperet.
"Denna stil... du känner den ej, men jag
känner den: min Albins hand har hvilat på
detta papper. O, mitt hjerta kan ej bedragas!"
“Jag tror likväl icke ett ord, pappa !<{
Teklas ton blef nu fullkomligt deciderad.
I detta ögonblick inträdde Carl, och på
hans ansigte stodo äfven bedröfliga nyheter.
Han hejdade sig, då han fick se Rosa.
“Tala!" yttrade Holgersen. "Du ser här
en qvinna så stark, att blott Guds englar i
himlen kunna visa ett sådant tålamod... Har
någonting bekräftat budskapet?"
Ännu en gång såg sig Carl med undran
omkring. Derefter gick han fram till Tekla och
hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
