Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jat fatta föreställningen derom, att en annan
makt än hans egen vilja kunnat af hålla honom
från att inträffa.
Först hette det:
“Om han ej kommer, om den kalla döden
sökt sig väg till hans hjerta, hvarföre skulle
då jag försöka att framsläpa mitt lif? Nej, jag
kan det ieke, ty första vilkoret för detta lif
hade varit hans förlåtelse och tillåtelsen att
helga det åt den tunga pligten. Ifall han ej
mer kan gifva mig hvarken det ena eller andra,
så....“
Och hon tänkte och utvecklade de farliga
tankarne allt mer och mer.
Derefter började hon jemföra Albins död
med föreställningen att han sjelfvilligt öfvergett
henne, sjelfvilligt afstått från ett återseende,
om ock detta varit endast för att uttala ett evigt
farväl — och vid denna jemförelse fick idén
om hans död såsom en signal till hennes egen
allt starkare makt öfver hennes hjerta, hvilket
ej egde rum för någon rysligare smärta än den,
som innefattades i orden: “Han föraktar dig!“
När nu sorgbrefvet från hafvets djup kom
med den underrättelsen, hvilken alla trodde
fullkomligt skulle krossa henne, kände sig
hennes själ fattad af ett stort, mod, eu stark och
glad förhoppning, ty hon hade redan då
kommit till den punkt, att Albins död icke blott
för henne var en helgad frikallelse från de
pligter hon sist iklädt sig, utan att den förso-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
