Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningj fadern åsyftade, lika väl kunde vinnas
der-igenom att hon offrade sig åt döden som åt
lifvet. — det var endast den skilnaden, att den
förra var så tus enfaldigt ljufvare, emedan den
skulle förena henne med Albin.
Det var uppenbart att en tanke på djup
och stor synd aldrig fick inrymme i hennes själ.
Hon frågade sig ej en enda gång: ’Hur vågar
du detta — skall väl Gud hålla sin
barmher-tighets-famn öppen för sjelfmörderskan ?’ Nej,
hon tänkte icke ens på sig såsom
sjelfmörderska. Hon var trött, hon ville gå hem: i himlens
sköna salar, der hon och Albin finge fortlefva
från evighet till evighet, der fanns ej trötthet,
ej lidande, blott salighet.
Men huru, huru skall jag komma dit?
Se der den tanke som rastlöst sysselsatte
henne.
Beslutet var oåterkalleligt, utförandet
der-emot utgjorde ännu ett kaos — dock förebrådde
hon sig att hon var så fattig på uppfinning,
att Albin skulle beliöfva vänta på henne, men
hon ville komma på ett sätt så skönt och ljuft
som hennes kärlek härnere på jorden varit ljuf
och skön.
Ändtligen en natt, då hon under låtsad
sömn låg och grubblade på lösningen af denna
gåta, spratt hon så häftigt till, att Hildur, som
också syntes sofva, ehuru äfven hon hölls vaken,
satte sig upp och såg bortåt Rosas bädd, den
nattlampan svagt upplyste.
Jungfrutornet, 2. n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
