Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till de höghv&lfda klllardörrarne och tryckte
sina heta läppar mot det isande jernet: det
var hennes farväl till föräldrarne. Och nu ilade
hon, fattad af fruktan att blifva upphunnen,
hän öfver gatorna.
Tornklockan i S:t Karin slog just 2, då
hon nästat! andlös stannade vid
Helgeands-kyrkan och blickade in i den öde helgedomen.
Der stodo i dag tvänne likkistor.
På den ena satt Will. Utför hans kind
rullade sakta några ensamma tårar, under det
blicken var liksom fastväxt vid kistan midt
emot honom. Han hade förmodligen känt en
frossa ila genom sina lemmar, ty han hade
dragit upp bårtäcket, så att det liksom en
kappa draperade sig öfver hans axel, och mot
denna svarta botten glänste hans långa, gula
lockar, der de vårdslöst hängde omkring hans hals.
Rosa kände en outsägligt smärtsam
rysning, då hon såg den bleka, hopsjunkna
gestalten, så insvept i bårtäcket, sitta med
an-sigtet halft upplyst af den gråtöckniga dager,
som inträngde i tempelruinen. Hans tårar
brunno på hennes hjerta, och det enda, som
tröstade henne, var att han snart skulle ha
gråtit ut.
Hon gick långsamt fram och tade sina
armar om hans hals.
Vid denna beröring for han högt upp,
0ch då han fick se hvem det var som gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
