Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom denna vänliga smekning, tryckte han
Rosa ned på likkistan: hon skulle sitta der;
och han tog plats vid hennes fötter, med tårar
och heta kyssar på hennes händer
tillkänna-gifvande sin glädje och tacksamhet öfver den
oväntade lyckan.
I flera minuter fick Will njuta sin lycka.
Rosa drog ej bort sina händer och
betraktade honom ej med denna likgiltiga
mildhet, som sade intet: hon såg på honom med
uttryck än af smärta, än af sällhet och
hvi-lade flera gånger sin panna mot hans axel.
Derefter tecknade hon på likkistan med en
fråga om han ej tyckte det skulle vara lugnt
att sofva i den, ifall hon hvilade i den andra.
Will uppfattade denna idé med ett slags
vild förtjusning.
Den syntes honom himmelsk i förhållande
till det han lidit, och då nu Rosas tårar
blandades med hans, då hennes handtryckning blef
allt varmare, började det svindla för hans
blick — hans få själskrafter voro nära att
Öfver-gifva honom.
“Stackars gosse,“ tänkte hon, udet
kommer snart att så bli: han hvarken kan eller
vill öfverlefva mig, och han skall visst dö ljuft,
ty han har nu i denna enda stund känt så
mycken fröjd honom kunde beskäras härnere.
... Och nu, nu till honom, som väntar mig!“
Hon reste sig upp*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
