Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en brinnande bön fly till honom, som hon icke
förut vågat fråga om sitt förehafvande.
Men huru bad Rosa?
Bad hon om förbarmande för sitt
ogudaktiga, syndfulla beslut?
Ack nej, en tanke på synd ville icke
nalkas henne och förstöra den olyckliga illusion,
hvaruti hennes öfversvinneliga kärlek och
fruktan för det kalla lifvet indragit henne.
Hon bad derföre i första rummet icke för
sig sjelf: hennes böner angingo dem, som hon
ville frälsa.
Det brott, hon ärnade begå, skedde icke
i förtviflan, så att det derigenom hade ett sken
af vansinne — nej, det var med lugn, med
salig tillfredsställelse som hon nalkades det
ögonblick, då hennes själ skulle återfinna Albins
själ och få säga till honom: “Ser du att jag höll
ord, att jag följde dig!“
Men hon skulle dock hafva ansett som en
alltför stor sjelfviskhei, om hon sökt blott sin
egen sällhet i det hon ärnade göra: hon var
nog lycklig att ännu mer kunna uppelda sin
förvillade själ genom det dubbla hoppet, att
Gud skulle taga hennes blod i försoning för
hennes faders omätliga skuld och att
Unghan-ses dotter, hvars nattliga veklagan så ofta i
vakna och sofvande drömmar ljudit för hennes
öra, nu ändtligen genom henne skulle finna
den eviga friden.
^0,“ hviskade hon sakta, i det hon sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
