Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miga känslor. Nej, han ville icke dit: det
kunde blott draga förstörelse med sig — och
skulle ej förstörelsen falla tillbaka på denne
arme broder, som hans fader så ofta
testamenterat åt hans kärlek och hans ömmaste vård?
Dessutom ... men här kommo hundrade
olyckliga “dessutom“ än mot, än med.
Sjöröfvaren, mördaren, denne man, som
förtjente att lägga sitt hufvud under bödelns
bila, denne man hade likväl haft mensklighet
med hans far, hans bror: fadern hade ick©
drunknat, utan dött i frid i denne mans hus . . .
hvad — i frid, under det han ropade efter sin
son och kände sig söndersliten af qvalet öfver
han död !... Och den underbart milde, den
outgrundlige sjöröfvaren, den gamle, som frälste
gossen Albin och satte honom i den lilla
farkosten att ensam sträfva mot lifvet eller döden,
hade ej han fått ett heligt löfte, icke
mindre heligt nu än då... Men hvarföre förteg
han att fadern och brodern voro räddade ?
Albin såg ingen utgång ur denna
förfärliga labyrint. Han trodde sig dock kunna
förstå att den gamle sjömannens förtegenhet
härledde sig från den öfvertygelsen att Holgersen,
om han igenkänt Albin, skulle för andra
gången velat mörda honom, ty ett vittne kunde ej
få lefva.
Och denne nedrige usling, denne mördare,
som öfverföll la belle Coquette, han hade vågat
förtälja den djefvulska sagan att han räddat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
