Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albin begärde genast att få se det
sist-nämda liket.
Under vägen till sjöboden, der det
förvarades, intogs han af en obeskrifligt hemsk känsla,
en verklig fasa. Skulle Herrans hand hafva
träffat denna qvinna, just då hon utförde sitt
sista svarta dåd? Hon hade följt honom från
Kalmar, för att frossa af de qval, som
förmodligen väntade honom i Wisby. Men då hon
såg honom vända, hade en djerfvare tanke
upphägrat i hennes själ: hon hade, härmande
hans stil, skrifvit denna rapport, inlagt den i
buteljen och ärnat sjelf föra den i land. På
ett underbart sätt hade detta också lyckats,
men Herrans hand nådde henne på vägen:
döden kom likt en blixt, slog ned öfver henne
och skördade henne innan en tanke på domen
dagats i hennes själ.
Hvilken frukt hade hennes sista utsäde
burit — det återstod att förnimma. Kanhända
hade denna sista hämd träffat bättre än de
föregående?
Det var just vid slutet af denna tanke
som Albin hörde slamret af nyckeln i
sjöbodlåset och en röst uppmana honom att stiga in.
Han bemannade sig med mod.
På ett gammalt soff-lock, hvilande öfver
tvänne bockar, låg den döda q vinspersonen
med ett segel bredt öfver sig.
“Lyft upp en flik, Bas!“ sade Albin med
djup rysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
