Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppåt det underbara tornet.... Hvad
skymtade der — ett liljehvitt ansigte, icke Rosas
och likväl Rosas! Det var väl endast en syn:
den kom och försvann. Några minuter stod
han orörlig. Derefter ilade han fram och
sträf-vade uppför trappan.
Ungefär en qvarts timma förut hade Tekla
och Viktor, som börjat undra öfver Rosas långa
frånvaro, begifvit sig till Wills älsklingsplats
för att hemföra dem båda, men ankomna till
Helgeands-kyrkan, funno de suckarnes son
sittande helt ensam på likkistan, mekaniskt lekande
med de gula bladen omkring honom.
Vid denna syn fattades Tekla genast af
en obeskriflig ångest, hvilken visst icke
minskades, då hon genom Will erfor att Rosa
längesedan aflägsnat sig.
“Du bleknar, du darrar — hvad i himlens
namn fruktar du*?“ frågade Viktor.
“Jag vet icke ... kom blott, låt oss skynda
till Jungfrutornet...“ De ilade bort.......
“Någon talar deruppe!“ sade Tekla med
andlös röst. “Himmelske gud, det är han h
Teklas själ dignade icke under tyngden af
denna stunds oerhörda skakning: det var hon
som med Albins tillhjelp hämmade Rosas
bort-strömmande blod, men det var Albins armar
som buro henne till hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
