Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugufemte kapitlet.
BefSlhaf?aren på Medborgaren och gossen
från la belle Coquette.
Hvad betydde väl de oredor, de sorger
och förfärande uppträden, som under de sist
förflutna månaderna vexlat inom den olyckliga
familjen, mot de uppträden, som nu föregingo!
Den sorg, det vansinne, de samvetsqval,
som rasade vid Rosas dödsbädd, bröto sig i
så många skiftningar, att det ville synas som
om hon ensamt varit den länk, hvilken hållit de
öfriga länkame tillsammans.
Alla andra känslor, hat, förvirring,
förskräckelse, allt var underkufvadt af den enda,
okuf-liga tanken: “Vi förlora henne!“
Det erfordrades läkarens hela makt och
myndighet, understödd af Teklas allvarliga
böner, att från det rum, der Rosa, en
förbleknad lilja, hvilade på sin hvita bädd, aflägsna
all denna klagande, denna stumma och
högljudda förtviflan.
Wills skärande rop — han hade
olyckligtvis just hemkommit så att han mött Albin med
den blodbestänkta bruden på sina armar —
gen-Ijödo genom hela huset, under det han kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
