Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Men hvem,“ sade Albin med djupt
förebrående ton, “har skapat dessa olyckor?“
“Guds hand,“ svarade Holgersen doft: “det
är ett straff, som öfvergår mitt hus ... Men lemna
oss, herr kapten, lemna oss snart, och ännu
kunna vi måhända hoppas!“
Albin skakade på hufvudet. “Säg mig —
om herr grosshandlaren det kan — af hvilket
skäl denne stumme olycklige yngling
föredra-ges framför mig? Hvilka förtjenster hade han,
hvilken rätt till detta gynnande?“
“Fråga icke derefter — nog af: han hade
den högsta rätt!“
Albin betraktade några ögonblick
Holger-sens förtärda anletsdrag, hans djupt insjunkna
ögon, i hvilka en evig oro spelade än under
ett dödslikt uttryck, än under en brinnande eld.
“Denne unge man, herr grosshandlarens
myndling, är då en kär son ?“
“Kär — ja, om det är kärlek att vilja ge
sitt hjertblod för en annans lycka: jag ville ge
mitt, om jag kunde dö i den öfvertygelsen att
han vore lycklig!“
“Har han då alltid varit bestämd till Rosas
brudgum?“
“Jag kunde svara ja, men jag vill icke
ljuga. Om herr kapten sistlidet år, då mycket
var annorlunda, begärt min dotter till hustru,
skulle inga hinder uppstått, ty jag hade då
ännu icke tänkt på att gifta henne med Will,
men straxt efter herr kaptens afresa upptäckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
