Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börda, som tungt hvilat på herr Mörks
samvete. Samla mod! Gud vill säkert vara
barmhertig, efter han fört oss tillsammans utan att
mitt hjerta känner hvarken hat eller hämdlust.u
Några ryckningar i Holgersens kropp och de
allt mer förvirrade ögonen påminde Albin
om den sjukdom, som förra året nära beröfvat
den olycklige sina sinnen. Han var villrådig,
men han måste tala, både för att gifva lugn
åt syndarens själ och för att sjelf få den
rättighet, hvarefter han längtade, att se och
omfamna sin stumme broder.
“Hvad., hvad,“ stammade Holgersen med
skälfvande läppar.. “hvad är det om?... Jag
har ingen längtan mer att förlänga min
dödskamp— den har varit lång nog!“
“Jag ser det, jag tror det, men om herr
grosshandlarens hand, den der natten som vi
båda känna, förfelade målet, om gossen föll
döfvad af skrämsel, icke träffad af skottet..
om han sedan, just på Medborgaren, fann ett
skydd och en beskyddare, som lemnade honom
medel att rädda sig — skulle icke då allt detta
bevisa att Herren ger hopp om försoning, så
mycket säkrare som brottet blef ofuilbordadt?“
För hvaije ord, som Albin talade, gick en
förändring öfver Holgersens anlete: der
tecknade sig häpnad .. bäfvan .. hopp .. och
slutligen liksom en darrande ljusning, och i det
Albin tystnade, störtade han upp och sjönk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
