Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon till och med sjelf af kunnat den arme
ynglingens dödsdom ... o, hon var stor i sin
hänförelse, i försvaret af sin kärlek!“
I glödande ord, under det Albin med
andlös uppmärksamhet följde hvarje ljud, beskref
Holgersen här Rosas alla strider och segrar,
mötet med Will oeji dess följder, läkarens
utslag i afseende på den arme ynglingen och
hennes ord, hvilka Amelie ofta upprepat: “Må
döden taga honom i sina milda armar, om han
ej kan lefva utan mig, ty vid mitt hjerta skall
blott min Albin eller ock ingen hvila!“
“Engel, heliga engel!Ét hviskade Albin, och
hans bröst höjdes och sänktes af en salighet
ej mindre hög för det att den uppspirat bland
sorgens qval... “Men,“ tilläde han ett
ögonblick derefter, “hvilket var då detta medel,
som likväl förmådde besegra henne?“
“Det var ett, som herr kapten sjelf skall
nödgas gilla att hon icke emotstod.“
Nu skildrade Holgersen scenen i
källar-hvalfvet, och då han kom till det stället i sin
berättelse, der han, ur stånd att vinna någon
makt öfver henne, framtog den skrift, i hvilken
han angaf sig sjelf, genomflög en häftig
darr-ning Albins lemmar.
“Hon tvekade ej — hon tvekade ej ett enda
ögonblick?“ utbrast han.
“Nej, det gjorde hon icke: hon blef den
martyr, som villigt uppoffrade sig för de sina.
Ja, i det ögonblicket var hon, såsom kapten
Jungfrutornet, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
