Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde den ega bestånd... vågade man väl
göra sig förtrolig med tanken på ett lugn ..,
skulle inga flera stormar komma och afslå de
nya knoppar hoppet ville frambringa?
I den friska känslan af denna nya, så
oväntade sällhet glömdes till och med bäfvan för
Rosas framtid — ack, äfven hon skulle ju få njuta
af sin faders frid, hans frigörelse från det
grymma brottet!
Men långt innan man fattat något beslut
huru allt detta skulle meddelas Rosa, som ännu
lik en bruten lilja låg på hvilsoffan, var Tekla
invigd i förtroendet — och på hvem kunde
det utöfva ett större och mera omfattande
inflytande än på henne, som ansåg att detta var
den enda blodskuld, om också icke den enda
vilda handling, som hvilade på hennes fars
samvete!
Hon kastade sig med en häftighet, helt
och hållet främmande för hennes natur, ur
faderns i moderns armar.
Glädjen fann henne utan fattning, nära
nog utan all belierrskning — hon som likväl
egde så stor beherrskning under sorgen!
“Skall icke allt blifva godt, åtminstone för
er båda?“ hviskade Holgersen, i det han ännu
en gång tryckte den gråtande dottern intill
sitt bröst. “Du och Hildur skola känna
säll-heten!“
“Ja,“ svarade Tekla med sväfvande röst,
men med en öppenhet, som fullt förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
