Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes tankar öfver det hon nu hade att
iakttaga, “vi skola bli lyckliga — och frukta ej,
pappa, att jag icke leder dessa ömtåliga
förhållanden på ett sätt att allt synes naturligt!
Viktors hjerta har längesedan återvändt till
den, som han blott under en flyktig villa var
otrogen: mitt. Carls och Hildurs ha deremot
aldrig förnekat sina första känslor, ehuru de
blifvit nödsakade att låta skenet antaga en
sådan färg.“
“Men likvisst, dyra barn,“ invände Amelie,
“fordras mer än både takt och förnuft att åter
föra allt till rätta. Carl... jag fruktar____“
“Låt mig blott leda det ensam, mamma,
och det skall falla sig så mycket lättare som
Viktor om en timma begärt ett samtal med
mig. Jag har redan i flera dagar förstått att
han vill se sitt öde på ett eller annat sätt
afgjordt.“
“Vi kunna fullt förtrösta på Teklas
klokhet,“ sade Holgersen: “jag har den fasta
öf-vertygelsen att hon skall ställa allt i rätt dager,..
jag vet ock, mitt barn, att du icke kan glömma
hvarken din fars eller din egen heder.“
“Tack, pappa! Jag missbrukar ej denna
tillit — och likväl skall jag vara så öppen som
jag behöfver vara för att återvinna och för
evigt grundlägga Carls förtroende.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
