Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta mål fins ej mer — det måste alltså bli
slut emellan oss, Viktor!“
“Huru — slut?“
“Ja! Har du något att invända deremot?u
“Hvad skall det då bli utaf mig?“ utbrast
han, i det han med handen for omkring i det
yfviga håret. “Jag blir till sist.... gud vet
hvad! Jag är modlös, jag föraktar hela
verl-den, mig sjelf naturligtvis i första rummet: du
gör rätt i att förskjuta mig, att kastabort mig,
sedan du ej mera behöfver mig—jag har varit
en leksak i dina händer, ingenting annat.“
Tekla rodnade starkt. “Du är mycket
upprörd !“ sade hon med ett litet tonfall i rösten.
“Det är jag — men har jag ej rätt?“
“Vågar du, Viktor, verkligen göra en
anklagelse mot den, som handlat så öppet mot dig?
Dolde jag någonting för dig? Trodde jag
ej att jag skulle förmå bereda din sällhet —
trodde icke du sjelf detsamma, och gaf jag
dig icke redan då det löftet att, om du vore
af olika tankar efter ett års förlopp, du skulle
ega frihet att draga dig tillbaka?“
“Ack, förlåt, förlåt, Tekla, jag vet litet hvad
jag säger — jag vet blott att du är mig den
enda i verlden, då jag icke kan bli förenai
med henne, som jag ensamt älskade äfven då,
när jag i ett främmande rus hängaf mig åt
känslor, hvilka voro dig och mig ovärdiga,
emedan de hvilade på en så lös grund att de
måste bortblåsa vid första nya vindkast.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
