Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I blå kammaren afvaktade Tekla löjtnant
Viktors ankomst, och hon fick ej vänta.
“Förlåt mig,“ sade han, i det han satte
sig bredvid henne och fattade hennes hand,
“förlåt, om du ej tycker om min envishet, men
det öfvergår mina krafter att längre lefva på
detta sätt... När får det lysas?“
“Min gode Viktor, du gör denna fråga i
en ton bra olik den, hvarmed du för ett år
sedan frågade mig efter samma sak!“
“Kan det glädja dig att se mig rodna
in-för dig?“
“Rodna?“
“Ja, rodna! Spara mig denna förnedring:
ett sådant behof vore dig ovärdigt!“
“Men tänk efter, Viktor, om det icke vore
mig än mera ovärdigt att ej fästa afseende på
denna din ärliga bekännelse ... på — med ett
ord — dina känslors förändring!“
“Tekla!“
uHvarföre skall jag emottaga de löften,
hvilka blott hedern tvingar dig att
framstamma?“
“Emedan det sålunda blir mera jemnt
mellan oss: vi göra ju på det viset samma insats
i äktenskapets lotteri!“
“Visserligen., men sedan den enda känsla,
som gjorde vår förbindelse naturlig, alldeles
utslocknat, finnes intet skäl hvarför den bör
ega bestånd. Så länge den hade ett mål i din
lycka, egde vi något gemensamt att lefva för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
