Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någonsin klingat för hans öron, “hvad tänker
du om det budskap du fick från mig—jag
vet att du är ur stånd att säga mig annat än
sanning ... Men tag dig en stol och Ätt dig
här bredvid mig, gode Carl! Vårt samtal blir
icke alltför kort.“ j
Mekaniskt drog Carl en taburett fram till
gungstolen, mot hvilken hon så behagfullt
lutade sig, men då han nu satt bredvid henne,
nödgades hon förnya frågan, innan han
förmådde svara.
“Jag trodde,“ sade han, “att du önskade
tala med mig om Hildur och Viktor — och jag
föreställde mig att du möjligen redan gifvit
ett exempel, hvilket du ville uppmana mig att
efterfölja.“
“Så är det verkligen! Jag har icke funnit
skäl att qvarhålla Viktor: hans illusion har
upphört, och som jag vid vår förlofning fästade
det löftet att, om han efter ett års pröfning
befunnes vara af olika tänkesätt med dem han
då yttrade, han i det fallet skulle återfå sin
frihet.“
“Var er trolofning så vilkorlig?“
Carl bjöd till att dölja sin öfverraskning,
men det ville ej rätt lyckas.
“Ja, jag ansåg mig vara skyldig Viktor
och äfven mig sjelf detta.“
“Jag vågar ej fråga hvarföre ?“
“Men du skall få fråga det, om du så vill!
Likväl anhåller jag att du uppskjuter den frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
