Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gan, tills jag fått ditt svar på en, som jag
önskar att ställa till dig.“
Carls svar låg i hans blick.
“Hvilketdera anser du af högsta värdet,
verkligheten eller skenet?“
“Huru, Tekla, kan du fråga så?“
“Emedan jag så väl känner dig, Carl! Nu
anser du det stridande mot din värdighet —
det vill säga hvad verlden anser som din
värdighet, alltså det yttre skenet — ifall du icke
årar ditt under ett år tilltänkta bröllop med
Hildur: verlden skulle ju, om äfven denna
för-lofning gin ge om intet, anse sig ega rätt att
prata en hel hop saker, för hvilka du icke är
likgiltig?“
“Nåväl,“ svarade han rodnande, “man
bör icke ge verlden anledning att prata.“
En lincjrig grad af otålighet röjdes i Teklas
väsende.
“Är då din sjelfviskhet så stor, Carl, att
du, för att ej underkasta dig ett så ringa
obehag, hellre uppoffrar tvänne menniskors lycka?
Och tro mig att nu, sedan de fått göra dessa
pröfningar, dessa erfarenheter, skola de veta
att taga vara på sig sjelfva: de ha nu lärt sig
inse att sällheten, då den eges, är för dyrbar
att våga på ett lättsinnigt spel.“
Carl förblef tyst: hans ögon vågade ej möta
Teklas.
“Du tiger... kan det vara möjligt,“
återtog hon med en beherrskning, som måtte hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
