Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes både fysiska och moraliska
tillfrisknings-tid det dyrbaraste och mest passande sällskap.
Amelies religiösa grunder och
förhoppningar voro mer beqväma och sköna än fasta och
starka. Hon hade derföre icke kunnat gifva
sina döttrar det hon ej sjelf egde. Hur mycket
mer skulle dock ej denna olyckliga, så varmt
älskande mor blifvit förkrossad, om hon
kunnat ana detta! Hon trodde så, just så som
hon hade behof af att tro, för att ej alldeles
nedtyngas af sjelfförebråelser vid tanken på en
tid, då hon kunnat, om hon haft mod, rädda
sig med sina barn, men i stället uppoffrade
både sig och dem för en blind passion.
Rosa visste väl om Albins sjukdom, men
hon var så lycklig af att veta honom nära, att
hon nästan fruktade att få höra det han blifvit
frisk, ty i hennes tanke voro helsans
återvinnande och en evig skilsmässa liktydiga begrepp.
Sjukdomen hade ju ej betagit henne ett enda
minne: i lifvet var hon Wills brud.. . i döden
Albins!
Men nu var det ej fråga om att dö, utan
att lefva och försona sin synd. Hon skulle
dock få taga farväl af Albin — och
föreställningen om denna stund var nu den skönaste
ljuspunkten i hennes tankar.
Rosa kände ingenting om de stora
upptäckter, som föregående dagen blifvit gjorda:
Albin hade förbehållit sig att sjelf få meddela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
