Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne dessa, såsom han trodde, bittert ljufva
nyheter.
Då Tekla på morgonen hekade sin unga
syster, sade bon blott: “I dag kommer kapten
Stangerling ned!“ Derefter klädde hon Rosa
och erfor ett nöje af att göra henne så vacker
som Rosa sjelf synbart önskade att hon måtte
blifva till denna högtid.
När hon slutligen var alldeles färdig och
af Tekla blifvit ledd till hvilsoffau, der hon
lutade sitt trötta hufvud mot de fina kuddarne,
under det systern lätt kastade en stor röd
schal öfver hennes hvita morgondrägt, sade
hon med blyg röst och ett leende påminnande
om hela hennes fordna själfulla barnslighet:
“Ack, söta Tekla, vill du hålla den stora
spegeln framför mig... men skjut först lite
på soffan, så att solen lyser vackert på mitt
röda täcke!“
Tekla verkställde båda dessa små
befallningar, och då den unga flickan nu såg sin
behagliga bild, det bleka, fijia ansigtet, med en så
matt rodnad, och de yppiga mjuka lockarne
fladdrande lätt kring halsen ned på den hvita
klädningen, sade hon med ett obeskrifligt
uttryck af lycksalighet: “Jag är mycket glad att
sjukdomen ej gjort mig värre ... men tror du,
Tekla, att det ligger något syndigt deri att
man vill vara vaqdker för den man älskar
“Gud,“ sade Tekla mildt, “har gifvit oss
den kroppsliga skönheten liksom själens: vi ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
