Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frieisen, skulle jag ej klaga deröfver... O, om
du visstd hur min själ, efter den omätliga nåd
åen fått erfara, längtar till »en ännu högre nåd !a
“Och vill du lemna mig, som är allt i dig ?a
suckade Amelie.
“Du skall snart komma efter — så blir
det bäst!“
Då Albin inkommit i det rum, der han
skulle återfinna henne, som varit det dyrbara
föremålet för en så hög kärlek, hénne, som
sjelf känt och bevisat det omätliga djupet i
sin svärmande känsla, syntes det honom som
han beträdt ingången till en icke jordisk
helgedom ... Det var ej heller mera de jordiska
passionernas våldsamma stormar som rasade
genom hans hjerta: det var en låga af vida
renare ursprung som värmde det.
Han nalkades sakta, men visst svindlade
det för hans blick, då han riktigt fick skåda
Rosas outsägliga skönhet, med den gloria af
himmelsk klarhet, som minnet af Jungfrutornet
och samtalet med Tekla qvarlemnat på hennes
ansigte.
Utan ett ord knäböjde Albin vid hennes
soffa och såg henne djupt in i de Underbara
ögonen, dessa ögon, som med öfversvinnlig
för-tgusning hvilade på honom, hvilken ej heller
hon någonsin förr sett så skön.
Albin böjde sitt hufvud ned mot hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
