Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
axel, hon sin panna mot hans bröst: Der efter
utbrusto de båda på en gång i tårar, o oh dessa
tårar fingo blandas, liksom deras kyssar* deras
suckar.
Det var deras kärleks svanesång.
Albin b^nanpade sig först. ,
“Jag vet allt, allt — jag har käpt dina
djupa strider här inom mitt eget hjerta —jag
har sett hvad din heliga kärlek förmått.“
“Men du vet ieke för hvad min kraft
ändock slutligen måste duka under... o, visste
du blott det!“
“Jag vet det, jag vet hvad som tilldrog
sig mellan dig och din far: han har sjelf sagt
mig det.’4
“O, prisad vare Gud att han haft denna
styrka och att han haft en sådan lit till din
heder, ätt han förtrott1 mg till dig!“ hviskade
Rosa och knäppte tillsammans sina händer
med ett uttryck af brinnande tacksamhet. “Då,
o, då, hår du fattat allt?“
“Ja, och så helt, så fullt gillat dig, att jag
kommit att välsigna dig för det du ieke tagit
ifrån mig min ljufva tro på dinsinne sstyrka.
Om din kärlek i den stunden icke gifvit vika,
skulle en förbannelse hafva hvilati öfver danJ4
“Du gillar mig, du välsignar mig,44
upprepade Rosa gång efter annan i ett slags yrsel,
“du hatar ej denne beklagansvärda varelse, åt
hvilken offret sikall hembäras.— åm
förlåtertif-ven honom?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
