Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
easamt kunde förläna honom det intresse,
som var nödvändigt för att komma henne att
glömma hela det rysliga i hennes stundande
bröllop.
Hon bröt brefvet och läste högt under
utbrott af en allt högre stigande rörelse, dessa
rader:
“Will öfver allt... älskar Rosa — älskar
Albin — Albin älskar Will så högt, så högt —
Vill tacksam — Will, ieke sörja... icke gråta
Nej, icke gråta — Will lycklig — Rosa fri
— Will fri... skänka Albin Wills ring.14
“0 nej, aldrig, aldrig,“ utbrast Rosa varmt,
“han får icke hafva öfverträffat oss i ädelmod!
Jag vet nu med visshet att jag skall förmå
göra honom lycklig.“
“Det skall du — men låt det bli snart,
snart, medan vi ännu ega styrka!“ Albin
yttrade dessa ord med en röst, som hörbart bröts
af en häftig darrning.
*■ I det ögonblick Rosa, hänförd af Wills
upp-offiring, uttalades sin visshet att göra honom
lycklig, gick ett förfärligt styng geno» Albins
själ: han fruktade att han för bögt anlitat sina
krafter de voro ju dock blott en
menni-skas. Men äfven honom hade Wills bref
un-detbart rört, och kännande hela behofvet att
ögonblickligt sätta en stärk dam mot alla
,dessa qvalfulla känslor, hvilka ville rusa fram
och kanske förstöra hela fkukten af den
försvunna stunden, hviskade han: “Får jag föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
