Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när så stora och herrliga belöuingar ge styrka
åt svagheten!“
“Tack, tack, åa dyra, du qvinna utan like
... jag törs ej tala om dina offer... tack för
det att du ej en sekund fastade dig vid ett
annat hopp — hur bittert skulle det varit för
mig att åter slita det ifrån dig.... Men se
här... jag vet icke, jag gissar blott hvad detta
innehåller... och nu, då jag vet hur du
tänker, liksom du vet hur jag tänker, så läs det..
ehvad det innehåller, kan det numera ingenting
verka!“
“Nej, ingenting, ty du, min Ålbin, skall
hålla dina ögon på mig, då jag vid altaret
räcker handen åt honom, som din far anbefallt
dig att älska och vårda... är det ej så — du
lemnar mig icke ensam?“
“Nej, jag lemnar dig icke ensam, förrän
allt är öfver, förrän du blifvit lugnare — jag
vet att vi nu båda äro i den sinnesstämning
och ega det mod, att vi kunna våga detta utan
att träda för nära de pligter, som du snart
skall ikläda dig.“
“Ack, att höra dig tala så!“
Det låg en farlig berusning i Rosas ton,
i hennes blick.
“Bryt brefvet och läs!“ sade Albin sakta.
Rosa fattade Wills bref, och med tanken
på det, som Tekla sagt henne, med tanken på
Albins ädla uppoffrande ömhet, förmådde hon
sjelf se Will i denna poetiska dager, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
