Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de beherrsknings-förmåga eller, rättare, på den
allt plågsammare ansträngning, som denna
be-herrskning kostade honom, att en sådan stund
skulle kunna fullkomligt krossa och
tillintetgöra den högspända flygt, som nu höll Rosas
ande uppe — och hvilka samvetsqval, bittrare
än allt annat, måste han ej sedan göra sig!
Hvad betydde väl hans lidanden i
vågskålen emot hennes! Var det icke ensamt genom
henne som Will kunde hoppas på sällhet...
ack, en blek sällhet! Nej, han måste blifva
mästare öfver denna storm, som ånyo började
uppväxa — han ville icke möta Rosa, utom då
andras närvaro tystade de farliga rösterna ur
hans hjerta.
Denna sista vecka var Albin mycket
tillsammans med Carl, ty Viktor och Hildur tyckte
sig sjelfva hafva lidit så mycket, att de väl nu
kunde vara berättigade till en ersättning, den
de ock uttogo. Carl var deremot mindre
sjelfvisk.
Sedan han i Teklas obeslöjade öga läst
den högsta borgen för sin kommande lycka,
ville han ej visa sig henne ovärdig, ej såra
någon med sin sällhet. Derföre slöt han sig
allt närmare intill Albin, han, som numera icke
egde någon borgen för en högre lycka, och
Carls redbara och manligt allvarliga själ var
mer än Viktors i närvarande tid egnad till
sällskap åt Albin.
De tvänne unge männen utbytte sina för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
