Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troenden, och med kraftiga ord uppmanade
Carl Albins mod, under det han på ett fint och
grannlaga sätt höll honom räkning för det
storsinnade i hans handlingssätt mot den
bekla-gansvärde Will.
Men tillslöt väl Will sina ögon för Albins
hemliga qval? Såg han endast den ädla utsida,
Albin visade honom, blott den ömma och öppna
kärlek, som uttalade sig i alla hans åtbörder,
hela hans väsende?
Nej, Will såg äfven genom instinktens och
den numera förädlade svartsjukans ögon hvad
som tilldrog sig under ytan. Icke att Will en
sekund misstänkte renheten och oegennyttan i
den ömhet, Albin visade honom, men han såg
hvilket ständigt våld denne gjorde på sig för
att synas lugn och huru han framför allt lade
icke blott sina känslor, utan äfven sina blickar,
sina anletsdrag, i starka bojor, då han satt
inne hos Rosa, der Wills forskande ögon följde
än henne än honom.
Och om natten, när Will låtsade sofva,
märkte han ej då genom de icke fullt tillslutna
ögonen huru Albin, belyst af lampskenet, först
satte sig upp och lyssnade huru han derefter
med en blick, hvari den djupaste sorg, men
aldrig afund eller hårdhet uttalade sig, såg
bortåt Wills säng och huru han sedan steg upp
och halfklädd vankade fram och åter flera
timmar, under det förtviflans alla dödsqval
vex-lade på hans ansigte! Men gjorde Will här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
