Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo, om du tillåter det, så ville jag nog
gema se den.“
“Tillåter... tillåter—jo, jag menar just
att jag kunde neka dig något, Betty lilla, och
det till när du sätter den der minen på dig____
Nå, kom nu då... du får allt stora ögon tror jag!“
“Ack, så innerligt god du är — det är nog
sant som de säga, att jag gjort stor lycka.“
Bas log med själen i hela anletet.
“Ser du den här galanta hyrån?“
“Den är väl aldrig vår, med marmorskifvan
och den granna klockan på?“
“Vårt, hvar enda smul! Den är annars
liksom mycket annat en gåfva af gamle-herrn,
som nog mer än en gång kommer att titta
hitin och mysa åt dig... Nå, pass på, nu drar
jag ut lådan!“
“Ett så stort paket!“ Bettys röst darrade
af ljuf bäfvan, men hvad blef det väl, när Bas
öppnade paketet och mellan sina armar
utbredde en himmelsblå silkesschal, öfverströdd
med gula glänsande stjernor!
Betty trodde bestämdt att hon skulle
svimma, men hon öfvervann lyckligt den svagheten
för att, sedan fästmannen insvept henne i
stjernorna och dragit henne med sig till spegeln,
riktigt njuta anblicken af sin intagande figur.
Vi måste likväl säga att Betty allra helst
speglade sig i brudgummens blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
