Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Men så säg mig då, hvarföre vi ej, när vi
nyss voro allesammans här oeh beundrade din
egen och pappas smak i detta vackra hem,
vårt hem, som jag redan med hela min själ
tillhör, hvarföre vi icke fingo se detta rum?“
sade Rosa med liflig nyfikenhet till Albin, som
i detsamma kom springande öfver
salongsgolf-vet med en nyckel i handen.
“Derföre, min älskade, att pappa, som är
så finkänslig, ville unna oss att först ensamma
inträda i denna lilla fristad, som han på skämt,
men visst icke utan betydelse, gifvit namn af
paradiset.“
“Huru, min Albin — paradiset?“
“Ja, det skall bli ditt tempel, min ädla,
ljufya, ändtligen vunna herrskarinna — men
inbilla dig icke att du alltför mycket får njuta
af ensamheten!“.....
Dessa ord utbyttes under det “kusin
Stan-gerling“ och “kusin Amelie“ slagit sig ned i
ett aflägset rum för att prata förnuft, medan
Viktor och Hildur promenerade eller, rättare,
sprungo upp och ned i trädgården och Carl
med sin unga hustru bosatt sig på divanen i
en liten paviljong, uppförd midt i parken.
Alla dessa lyckliga menniskor hade nog
af sig sjelfva och sin egen sällhet för att ej
sakna de trolofvade, och medan dessa ännu
stå qvar utanför dörren till paradiset, skola vi
snappa i flykten ett par små samtal mellan de
nygifta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
